Drabbades av en släng av sepiasjukan här innan, dvs att jag ville göra alla foton jag knäppte svartvita eller sepiafärg (gulnad ton). Det är väldigt vackert, men ack och ve, det färglösa, vad melankoliskt och nedstämt att se världen i svartvitt, eller i alla fall blommor. Så den sepiasjukan fick gå över, it goes over, eller hur. Färgfrossa, välkommen hem igen, jag ska aldrig mera överge dig. Nog är blommorna läckrast med färger ändå, som karameller alla de små blomstren, mmm. Här nedan kommer förmiddagens dos från macrolinsens övningskörning i Aspegrens Trädgård. Skulle stå där mellan blomstren än om inte Blåsten jagat iväg mig...
En i mängden
Teamwork
Kungen & Drottningen
Doppat nosen i sockerskålen
Fångad
Allt är inte guld som glimmar
Post Comment
Skicka en kommentar