Att stöda varann

juli 31, 2012

Ni må tro att jag log brett
då jag såg de här två..

Att våga

juli 29, 2012
vara nära...

"starka tillsammans"

När jag fotograferar blommor känns det som om jag är deras porträttfotograf. Försöker framhäva deras skönhet från deras bästa sida. Jag tror jag tänker ungefär som en porträttfotograf som fotograferar personer. Det är bara det att jag tänker så om blommor. 

Ibland måste jag gå riktigt nära för att hitta det jag söker. Våga trycka in linsen mellan blombladen och söka deras personlighet. Höra dem viska hemligheter sinsemellan. 
Kan nästan kännas förtroligt..eller jag hittar inte ordet nu...hmm..
Ibland finner jag svaret i mellanrummen. 
Eller spänningen blommor emellan. 

Mellanrummet är mycket mer än så. Emellan oss alla.

Bilderna idag är en del av mellanrummen och porträtt av finaste blommorna av finaste givarna
och de gör mig varma djupt in i märg och själ.  

Dagens sentimentala paus. Nu har jag lättat hjärtat. Tack tack :)

 "drömmar"

"här och nu"

"förväntan"

"en sak i gången"

"på rosa moln"



Lycka är....

juli 28, 2012
att få en bukett plockade blommor...


med små överraskningar i.. mmm...


TACK :)

Alice i underlandet

juli 24, 2012

Nej. Jag tänker inte tröttna på blommor. Så det här är bara en enformig blomblogg. 
Ja, så är det nog bara.
Och jag tröttnar inte på färg heller. Man blir så glad av den efter att ha sett på sepia ett tag. Färgen. Och allra gladast blir man av att ha den alldeles utanför dörren. Den där färgen. Klockorna som blommar i vår trädgård är nästan stora som kaffekoppar. Som små kaffekoppar. Okej. Som dockservicen kanske. Men vackra. Så vackra, häpnadsväckande, förbluffande, amazing rent av, att jag känner mig som Alice i underlandet. 





En liten puss bara

juli 23, 2012
Tack alla, för veckan som gick. Marknadsbesökare, kunder, återförsäljare, nya och gamla bloggbesökare, vänner, familj, grannar, nya och gamla bekantskaper, alla ni som gör det värt att fortsätta med det jag gör. För tillfället är jag bara lite t r ö t t i bollen, som om någon dragit proppen ur luftballongen och sscchhh, så pyste luften ur. Hoppsan.

Idag blir det två bilder ur fredagens skattkista som jag själv tyckte var väldigt speciella. 

Lilla pussen och geten på vår gård.


pussen


och
geten på vår gård

Det här har jag egentligen inte tid med idag

juli 20, 2012
men det är ju så roligt att gå ut med kameran, om så bara fem minuter. Tjohoo.


En av naturens små underverk är humlan. Den har egentligen för dåliga aerodynamiska egenskaper och enligt fysikens lagar borde den inte kunna flyga. Enligt fysikens lagar hörni. 
Vad är det för en löjlig lag?
Humlan, den vet inte om det och vilken tur är väl det, för flyger gör den! 


En trevlig överraskning i trädgården var några klockor som börjat slå ut. Undar vad de heter...


Det går lite för fort nu. Lite för mycket att göra, lite för lite tid. Hjärtat slår dubbelslag och pulsen är på tvåhundra. Tyckte den där humlan bredvid trappan i morse såg ut att ha för bråttom också, 
ser ut att ropa 
"Hjäääälp, det går lite för fort, bromsaaaaaar" 
Eller hur?
Jag har blivit väldigt dålig på att hantera stress, men det måste gå. 
En. Sak. I. Taget.
Det går nog. Jag har 22 timmar på mig. Hjälp. 
Många förberedelser inför gammaldags torg i Jakobstad imorgon lördag, 9-16! 
Hoppas vi ses!
Och välkommen!

Där ingen ser...

juli 18, 2012

"Sommarängen bakom huset badar i kvällssolen" upplyste kärleken mig.
"Sommaräng?!"
Har vi en sommaräng på baksidan, dit solen aldrig når, dit ingen går, sidan av huset som vi glömde att fanns, skuggsidan jag aldrig ens tittat på? Där i det vildvuxna, baksidan som är mera skog än trädgård fanns en liten skatt. Där kramade prästkragarna varandra godnatt, vinkade hej hej till fotografen och poserade snällt. Tack för det söta små. Ack ändå. Värmer så.



Låt mig presentera...

juli 17, 2012


Tack tack för igår. Sitter med en underlig känsla av att någon klubbat mig i huvudet med något mycket, mycket tungt och hårt. Det brukar kännas så dagen efter en hel dag på marknad. Det är kanske ett skäl till varför det inte blivit någon riktig marknadsgumma av mig. Eller kanske det handlar om att bli van? 
Vad vet man...

Nu återstår det bästa av allt, 
Gammaldags torg i Jakobstad på lördag 21.7.2012
Jag har beställt solsken och temperatur kring 20+. I fjol höll jag på att rinna bort i värmeböljan med den heltäckande pigmunderingen så i år har jag en övre värmegräns på +25 och en undre på +10 och snålblåst. 
Och ingen nederbörd, nej tack. 
Det är så svårkombinerat med papper, det där regnet.

Nytt för i sommar 
är en kortserie (bilden ovan) på sexton sepiatonade bilder med visdomsord och andra gulligheter, in english, på engelska för att vara lite internationell... Om kärlek, uppmuntran, solsken, att släppa taget, finna sin väg, om tid, svaren i tystnaden, tro på mirakel, m.m.
Kommer att säljas i förpackningar om fyra och fyra, alltså fyra olika kort i fyra olika förpackningar. 
Perfekta att också ge bort som gåva och enkla att sända på posten! 
I samma serie finns nio olika vikta kort i större format. 


Dessa lanseras alltså nu lördag och sedan återstår att se om och i vilka butiker de hamnar. 
Tyvärr har jag ingen egen webb-shop att erbjuda direktkonsumenterna. Än. 

Från och med nu kommer firmans [Ingela Idé & Inspiration's] produkter att saluföras under ett nytt namn som också registrerats som min bifirma

TADAA, låt mig presentera: 

GUNNARSBERGA

Detta är bara en liten "förhandspresentation" av det nya namnet och var det hör hemma, eftersom namnet redan nu figurerar på korten som har tryckts upp i dagarna. 


Men huriallvärlden kom jag på det namnet? Jo. Namnet Gunnarsberga kommer från tomten vi bor på, i Sundby, Pedersöre, som heter just Gunnarsberget. Själva berget finns bakom knuten och bjuder till en nätt liten pulkbacke i vinterföret. Enligt vad jag har hört bodde här kring berget holländskt folk med namnet Gunn på 1800-talet. För att bli lite historisk, ja.  
Det är deras brunn vi har fiskat upp skor ur förresten. Men vems skor det är, det vete katten.


Idag och imorgon

juli 15, 2012
idag har vi haft plättkalas. 



och imorgon måndag 16.7 blir det lagertömning på loppistorget i jakobstad. 
Vi ses hoppas jag! :)








Veckans medicindos

juli 13, 2012



Fredagen den trettonde. Jag är inte alls skrockfull. Aldrig varit, kommer aldrig att bli. Åtminstone låtsas jag att inte tänka på det. Tyckte det var dags för veckans dos av macrofoto i en uppehållslucka av vätan som häver ner. Det är som medicin för mig. Inte vätan då, utan macrofotandet.
Det enda jag saknar är en galondräkt. Helst skulle dräkten få sitta ihop i ett stycke med stövlarna så att jag slapp sniglar i stövelskaften, heltäckande som en halare med huva och så gasmask över ansiktet för att slippa myggor i näsa och mun. Och larver och kryp i håret. En galondräkt. Gärna med blommor på och min lycka vore fullkomlig. Vattentät ända upp till öronen så att man kan ligga i en pöl utan att bli våt. 
Eller om jag i alla fall ägde ett par galonbyxor. Att jag inte har tänkt på det förr.





Så här ser det ut

juli 12, 2012

det här är tapeten i förrådet. som VAR förrådet. som blir ateljé nu.
resten av rummet är målat i gräddvitt. men det är långt till klart ännu. 
blir lite otålig därav.
ganska mycket otålig också.


det här är vårt fågelbad. Med lite vatten i och en bra plats blir det hur näpet som helst. En klassiker. Avbildat av grannens rabarberblad. Som första betongförsök tycker jag det blev ganska bra och inte var det svårt heller. Däremot ska vi inte tala om vad som hände med avbildningen i äggkartongen som skulle bli en förträfflig adventsljustake. En av mina mer lysande idéer. 
Efter tre dagar i blötläggning har äggkartongen fortfarande inte lossnat från betongen. Och betongen ser ut som en äggkartong i betong, med just det ja, uppblött äggkartong på ytan. Kan väl vara bra att ha.
Som ankare.
Kanske visar jag hur snygg den är någon annan dag. Med ljus i.

betraktelser genom rutan

juli 11, 2012

Som jag satt på vägen idag och försökte blicka ut genom en immig vindruta medan det kom ett skyfall som aldrig tänkte ta slut tänkte jag att det är ju
a) tacksamt att inte vara på cykelsemester i finland idag
b) trevligt att inte behöva stå och trimma gräset på riksåttans vägkant i spöregn
c) tur att inte jobba som morotsgallrare krypandes på alla fyra när det regnat i tre dagar
Och lite undrar jag om jag ska tapetsera den tomma väggen i ateljén med
a) dikter av von Krusenstjerna eller
b) nittonhundrafemtitvåans Damernas Tidning eller
c) notblad
Och bilden har inte riktigt någon anknytning till ämnet. 
juli 10, 2012
Jag sätter mig i bilen 9:59 och skriver kilometerställningen ..959 i min kördagbok. 

Akropolis uppåt väggarna


Det händer mycket här. Har målat Akropolis på väggen i ateljén, dräpt en huggorm under verandan, skakat två timmar efteråt för mitt illdåd och spillt ut mjölk mellan golvplankorna här inne. En uppblött äggkartong med betong i ligger i ett ämbar och väntar på nåd. Rabarberbladet blev bra, det ska jag visa en annan dag. Och fortfarande har jag inte tvättat fönstren. Varför skulle jag det, vi ser ju fortfarande ut? Inte har jag tvättat mattorna eller rensat ogräs heller. Istället har jag limmat upp tapeter i förrådet. De var kanske lite för fina för ateljén men det är för sent att komma på det nu. 
Förrådet är förresten det som jag kallar ateljén. Det låter lite mer inspirerande att säga ateljé. 
A T E L J É - vad fint. 
Förutom ateljén så har jag även tänkt på annat. Inhandlat kylskåpspoesi till poeterna efter att ha suktat efter att ha en sådan ask i min ägo i tio år. Tänk, äntligen en ask bokstäver - tänk, all poesi vi ska få mötas av på kylskåpsdörren, härliga tider. 
Det var jag exalterad över ända tills jag insåg att magnet inte fastnar på vår kylskåpsdörr. 

Nu hade jag nog allt lite tur. Att det fastnar på vår köksfläktskåpa.

Skorna i brunnen

juli 09, 2012

Heja Måndag. M som i moms, mokföring och mattebyrån. Jag står inte ut med fler siffror.
I helgen har vi väntat på regnet. Målat taket i ateljén. Vi har gjutit i betong. Ingen husgrund, utan en skål av formen på ett rabarberblad som vi lånade av grannen. Tack grannen. Pajen av det som bladet satt fast på blev överraskande god. Med majsmjöl. Regnet kom aldrig då vi ville ha det. Och så har vi gjort arkeologiska fynd tack vare att inte regnet kom.

Vår källa på gården som enligt utsagor inte varit torr på över hundra år - den blev det i år.
Vi har väl vattnat för mycket blomster. Ja. Aldrig har det växt så mycket på Gunnarsberget kanske. Jag stack ner huvudet i brunnshålet, handskarna på och började dra upp geggan som fanns kvar på bottnen.
Där fanns en del märkliga fynd.
Söndermurkna läderskor som utgående från modellen, nu drar jag till, ser ut att vara långt över hundra år de också, och legat där en god stund. Vet inte hur många skor, stora, små, tossor, dojor, damskor. Och så en benbit. Ser ut som en bit från ett skelett. Inte katt, råtta eller hund, nej kanske älg, björn, eller något annat makabert? Håret reser sig på armarna, fantasin, ja, ack, den tar mig med ut på äventyr. Frågorna hopas, ingen har svaren. Hur har skorna hamnat där? När? Vems? Varför? Vems skelettbit är det? Vad mer än läder och kattguld finns det på bottnen?

Det skulle jag ta reda på idag hade jag menat. Men det regnade tydligen floder i natt. Och allt det vattnet ligger i ett hål på våran gård där jag skulle vaska guld i dag.


Det blir inte bättre

juli 07, 2012
när det blir såhär skönt och varmt (+25) brukar jag njuta av att det inte kan bli +40 i det här landet. att det inte håller i sig i tre månader, tjugofyra timmar i dygnet. att det kommer regn snart och inte om ett halvt år. att jag inte delar lya med råttor och kackerlackor och inte svettas konstant. inte jobbar 10 timmar om dagen i en skrubbstor butik i 35 grader för fyra euro i timmen och har en grekchef med alldelesförkortanerver. att landskapet inte ser ut som en knastertorr stenhög. att jag inte måste köpa och bära hem dricksvattnet på ryggen som en packåsna och inte tvättar alla mina svettiga kläder för hand.
man har det ganska bra. och det är ganska lagom varmt.
S K Ö N T
njutsålängedetvarar.


Följa John

juli 06, 2012


Tyckte skuggorna liknade elefanter 
då jag fotade. Stor och liten. 
Men ju mer jag tittar med trötta ögon
så ser det ju nog faktiskt ut 
som bara kaffepannor.

Sömnlös i skogen

juli 05, 2012
vi fyra.

Ibland så kan jag ligga och fundera på olika saker då jag ska sova. Och igår undrade jag var jag skulle hitta lilla Linnea. Men det var inte därför jag hade svårt att somna. Och inte vet jag heller om det var därför jag vaknade 03.30 och omöjligt kunde somna om. Vad gör man. På med stövlarna och in i skogen bakom knuten. Över stubb och sten, snubblande i sömnyra med miljoner mygg som sällskap, undrande vad man gör i skogen, livrädd för mullvad och sork. Vad snubblar jag över om inte mängder av Linnea! Så många linneor har jag inte sett ihopräknat på hela 33 år. Wow. Sånt blir jag glad av. Någon annan som blev glad var myggen, tjutandes lycksaliga av att ha en varmblodig envis klimp som sitter i tuvorna oförmögen att fäkta med armarna i försök att hålla kameran still och trycka av.
Ja. sån myggmat bidrar jag med om nätterna. I brist på annat. Som sömn.

Kolla in hjärtat i bilden nedanom. jag fattar inte varifrån det kom. och jag har inte fejkat bilden förutom ändrat färgerna! Lite småromantiskt, va?

har något att berätta.

rädd för sorken.


Positivt tänk

juli 04, 2012

Som motvikt till gårdagens gnäll. Tre saker att vara lite glad åt.


Jag har i alla fall inte ryggskott.

Jordgubbsplantornas blad finns ännu kvar. Och ser ut att vilja äta upp någon.
Har krossat tre vivlar, jakten fortsätter.


Det nysådda gräset växer så det knakar. 
Fast det gör brännässlorna i det också.





Det går inte alltid som man tänkt

juli 03, 2012

Nu kommer en klagovisa. Först gick äppelblomsdrömmarna upp i rök, sedan rosblomningen åt pipan och nu är hela jordgubbslandet förstört. Jag planterade två rosbuskar. Midsommarrosor, den där gräddvita som blommar så vackert, visionen är att de ska bli stora och fina buskar framför den röda stugan. Små är de än, men ack vilken mängd blomknoppar de hade redan i år, vad vackert de skulle komma att slå ut i sommar, åh, vad jag väntat.
Men vad hände. Största delen av rosknopparna var en dag avbrutna och plopp, ramlade av. Nu har nog sambon varit för våldsam med gräsklipparen, tänkte jag. Och så fortsatte knopparna trilla av. Först tjugo, sedan tjugo till och så vidare. Nu har buskarna några stackars knoppar kvar som förhoppningsvis kommer att slå ut.
Google hade svaret. Boven var ett skadedjur på fyra millimeter med snabel som heter jordgubbsvivel. Den sticker in och lägger ett ägg i knoppen och sedan sågar den av stjälken så att knoppen inte kan börja blomma, faller till marken och en larv utvecklas i den. En riktig fuling alltså. Och som namnet säger hör kräket mest hemma i jordgubbslandet.
Efter en titt i jordgubbslandet kan jag inte annat än sura, de kräken har förstört nästan alla jordgubbsknoppar, så dit for den väntade skörden i det första egna lilla jordgubbslandet. Nu har vi gått och plockat bort alla avbrutna knoppar och eldat upp dem i hopp om att bekämpa en del. Annars har vi tusen nästa år, bara en hona kan lägga ägg i upp till 150 knoppar...
Aldrig får man vara riktigt glad, sa någon surkart. Jaa, vad ska man säga.. Gläder man sig åt små saker, surar man också över de små grejorna. Bättre lycka nästa år..får man väl hoppas...

och så bara ett litet tips. Har du besök av viveln, släng inte de avbrutna knopparna i komposten.
Det är nämligen lite svårt att hitta dem där. höhö.


en av de som klarade sig




don't be sad.

PICT3342.jpg

juli 02, 2012
När jag har mycket att göra så blir ingenting gjort. NADA. 
Det blir liksom bock stopp i hjärnan, handlingsförlamad till tusen, jag blir stressad och har ingen aning om var jag ska börja nysta. Och då känns det blä. 
Då skulle det vara bra att ha en ilsken chef som sparkade en i rumpan. För just sådana dagar blir det lätt att man hittar mycket annat att fördriva tiden med. Jag ska bara, jag ska bara. Något annat lite roligare. Omotiverat. Oviktigt. Som detta.

Jag sökte en bild idag. Av en holk. Eftersom jag har alldeles för många bilder i min "bildbank" och alldeles för lite ordning tar det alldeles för länge att hitta det jag söker. Eftersom jag inte taggat bilder innan med sökord så hjälpte det inte att söka på "holk". Surprise. (jo jag försökte, haha)
Fick istället försöka luska ut vilket århundrade, månad och dag som jag fotat just den bilden. När jag luskat ut rätt filnamn på bilden; PICT3342, sökte jag igenom alla lösa och olösa hårddiskar tills jag simsalabim hittade originalbilden till holken. Till min stora förtjusning fanns det 6 andra bilder med samma namn, det betyder att jag varvat kameran mer än 6 gånger eftersom den räknar till 9999 och så börjar den om igen. Åren går, tiden rinner, nu blir jag ännu mera stressad... 
Nåjaa, här kommer bildkavalkaden, inte så intressant kanske men...men bara som tidsfördriv, i brist på annat trevligt... annat viktigare göra.. 

2003

såhär började det. jag och en digitalkamera. jag fotade natur, natur, och ofta ganska omotiverade bilder. Detta är särdeles vackra människospår i snön, kanske? Eller skuggor?
Ja, och naturen har jag ju inte gett upp med än..

2004

och så gula buskar med frost i. Najs tyckte jag då.. 
Om jag hade gått lite närmare kanske.


2005

Med den här bilden försöker jag inte påvisa att jag ska dricka en öl, utan jag försöker visa hur min designade PINGO kapsylöppnare fungerar och fotar den för en portfolio i mina formgivningsstudier. Den är gjord i trä och sitter som en smäck i handen. Och aldrig i användning förutom på den här bilden. 

2006

5 november 2006 strövar jag omkring på Madeira och fotograferar. Holk i trä. Jag tror den här bilden tänker förmedla en längtan efter ett eget hem efter att ha bott i kappsäck i 7 månader. 
Det var den här bilden jag sökte idag.

jan 2009

så tar det ända till 29 januari 2009 innan jag knäppt 9998 bilder igen. Då är jag i Grekland. Med kappsäcken igen. Där gick kameran varm i 6 månader. 


april 2009

5 april 2009 har jag redan hunnit slå ett varv med kameran på 9999 bilder och
kappsäcken är hemma under påskhelgen, jag fotograferar blommor på Sunds trädgård. 

juli 2009

Helt otroligt. Inte ens fyra månader senare har jag knäppt 9998 bilder och hamnar på samma nummer igen. Då bor kappsäcken på skärgårdsfärja på Åland var vi springer som skottspolar, torkar bullasmulor av borden och värmer "pomm fritt" i micron.

Sen köpte jag en ny kamera så PICT3342 återkom inte fler gånger.

Det var storyn om PICT3342.jpg det.

Och holken, ja, nu vet jag inte längre om jag behöver bilden.


Auto Post Signature

Auto Post  Signature