Det går inte alltid som man tänkt

juli 03, 2012

Nu kommer en klagovisa. Först gick äppelblomsdrömmarna upp i rök, sedan rosblomningen åt pipan och nu är hela jordgubbslandet förstört. Jag planterade två rosbuskar. Midsommarrosor, den där gräddvita som blommar så vackert, visionen är att de ska bli stora och fina buskar framför den röda stugan. Små är de än, men ack vilken mängd blomknoppar de hade redan i år, vad vackert de skulle komma att slå ut i sommar, åh, vad jag väntat.
Men vad hände. Största delen av rosknopparna var en dag avbrutna och plopp, ramlade av. Nu har nog sambon varit för våldsam med gräsklipparen, tänkte jag. Och så fortsatte knopparna trilla av. Först tjugo, sedan tjugo till och så vidare. Nu har buskarna några stackars knoppar kvar som förhoppningsvis kommer att slå ut.
Google hade svaret. Boven var ett skadedjur på fyra millimeter med snabel som heter jordgubbsvivel. Den sticker in och lägger ett ägg i knoppen och sedan sågar den av stjälken så att knoppen inte kan börja blomma, faller till marken och en larv utvecklas i den. En riktig fuling alltså. Och som namnet säger hör kräket mest hemma i jordgubbslandet.
Efter en titt i jordgubbslandet kan jag inte annat än sura, de kräken har förstört nästan alla jordgubbsknoppar, så dit for den väntade skörden i det första egna lilla jordgubbslandet. Nu har vi gått och plockat bort alla avbrutna knoppar och eldat upp dem i hopp om att bekämpa en del. Annars har vi tusen nästa år, bara en hona kan lägga ägg i upp till 150 knoppar...
Aldrig får man vara riktigt glad, sa någon surkart. Jaa, vad ska man säga.. Gläder man sig åt små saker, surar man också över de små grejorna. Bättre lycka nästa år..får man väl hoppas...

och så bara ett litet tips. Har du besök av viveln, släng inte de avbrutna knopparna i komposten.
Det är nämligen lite svårt att hitta dem där. höhö.


en av de som klarade sig




don't be sad.

Post Comment

Auto Post Signature

Auto Post  Signature