Ibland så..

augusti 15, 2012

Sädesfältet stod i varmgul morgonsol och Ferdinandträdet i dimma i bakgrunden 
som en tavla alltihop, ack
och 
då harmas man att kameran är hemma. 

Det handlar som vanligt bara om sekunder
och kamera klimpen, 
den borde man bära med sig jämt. jämt. jämt.
jag borde veta det redan.

Femtio meter från hemma 
silade ljuset sig ner som ett solfjäder genom dimman
så nära har jag inte stått förr
gått rakt in i det
kändes magiskt
och
DÅ om inte förr
fick jag bråttom. bråttom. riktigt bråttom.

sprang i kapp med sekunderna
snälla, snälla, vänta
vänta

och 

jag hann nästan.








Post Comment

Auto Post Signature

Auto Post  Signature