Sköna misstag

september 23, 2012

konstigt.. snart börjar jag tycka att de sämsta misslyckade bilderna blir bäst och de som jag trodde skulle bli bäst blev sämst. man undrar hur det här ska sluta....

Sunday..


morning...

Höst i luften...

september 21, 2012

Att byta perspektiv

september 20, 2012

Ibland måste man spränga sina gränser. Stiga ut ur lådan man sitter i. Våga fråga en främmande människa om man får ta ett porträtt. För mig krävdes det ganska mycket mod. Mod att huka mig ner till den som folk nästan snubblar på, kliver över, skyndar förbi. Han som sitter på gatan och tigger om pengar. Det gav ett annat perspektiv på fler sätt att fotografera farbrorn, sedan visa hans porträtt i displayen på kameran och få se ett leende spridas i hans fåriga ansiktet, hans hand på hjärtat av tacksamhet, för att han fick en slant, och kanske också det, att han blev sedd.


Sköna regn

september 18, 2012

Väntan

september 16, 2012

Har varit ett evigt väntande på rätt buss, spårvagn, tunnelbana de senaste dagarna. 
 Timmar på att bara vänta. Evighetslånga minuter på en bänk då tankarna tar fart.

Det är inte bara bussen vi människor väntar på.

Några väntar på sommaren, andra på julen, en del väntar på semester, på soligare väder och ledigt. Andra väntar på att bli lyckligare, friskare, smalare. Några kanske väntar på den rätte/rätta eller löneförhöjning, bättre jobb, roligare chef, någon väntar på bättre tider eller väntar svar på ett sms av någon man tycker om. Alla väntar vi på något. 
En evig väntan, detta liv. 
Men,
är det inte att slösa tid att sitta och vänta...?

Kontrasterna

september 15, 2012

Två veckor. Kontrasten till myllret i stan hittar jag i Rösjöskogens motionsspår. Kontrasten till jäktandet, stressen, massorna. De smutsiga muggarna med slantar i. Nedanför tiggarnas fötter. Jämrandet. Och klirret av slantarna som hoppar i koppen. Någon stiger mig på hälen. Skon av. Klackar som klapprar mot det hårda golvet, sulor, steg och spring. Folk som vill förbi. De kommer från vänster, höger, framför, bakom, rusar, springer, trängs. Knuffar. Måste veta åt vilket håll man ska, annars står man i vägen som en idiot.
Fel buss eller hållplats, fel håll, fel utgång. De bistra minerna i tunnelbanan etsar sig fast, klibbar. Bussen sen, folk som trampar, suckar. Storstadspulsen börjar äta sig in. Nagla sig fast. Jag har också börjat springa i rulltrappan, springer alltid efter en buss eller en metro, springer alltid, alltid sen. Ibland springer jag efter fel bussar och frågar vart metron går fast den bara kan gå åt ett håll. Ofta känner jag mig dum. Lantlollan i stan. 

Porträttfoto på tapeten

september 14, 2012

Så kom dagen med den andra genomgången av uppgift.. Porträtt. Ett porträtt med kort skärpedjup och ett annat med rörelse... Med känsla..tanke på ljus och bakgrund och hela faderullan. Eftersom jag inte är van att fotografera så mycket annat än blommor och natur så var det ju en ack så utmanande uppgift.. Tack vare Frida, min klasskompis kom de här bilderna till efter en förmiddag i gamla stan. Tack Frida :)
Nu är chokladen slut, bara att snyta sig och göra det bättre nästa gång. 
Jag tror inte att jag förstått ännu vad jag har gett mig in på med den här kursen. Och tur är väl det.


Den jag är...

september 13, 2012
närhet

Åh nej. Blommorna är inte bortglömda, ack nej. Vi hade genomgång av vår första uppgift idag.
En uppgift som orsakat mycken vånda och ångest, sömnlösa nätter och till och med skräck. 
Det var inte så farligt, sist och slutligen. 
Vi skulle fotografera vår "cv" i bilder, 8-10 bilder.. Vårt liv, familj, vänner och vardag..sånt...
En rolig uppgift - men lättare uppgift har jag haft - min kärlek, mitt liv, hem, saker, intressen, familj, vänner, jobb, välbekant och behagligt, det har jag på andra sidan Bottenpotten. Far away. 
Här är allt nytt och ingenting känns som jag eller mitt.
Det blev nio bilder som inte var välbekant och jag på riktigt. Lite charmiga gator i gamla stan, lite finländsk blå melankoli, lite gammal cykel och sånt... Det var inte alls så jag hade tänkt förmedla min tillvaro eller mig själv. Två av bilderna var i alla fall dessa blombilder.. har riktigt nyligen insett att det är mitt sätt att hantera känslor... Tänk att det tog så länge. :)

når inte

Allas våra världar

september 12, 2012



Oj vad dagarna går fort. tiden rusar då man har roligt.. Varje dag lär jag mig något nytt..inte bara om fotografering och redigering - utan om mig själv eller om livet i storstan. Känner mig som om jag var uppväxt med familjen Hedenhös - aldrig sett en myntautomat på Ica eller en blipp att öppna dörrar med. Efter att ha suttit fast i trafiken 1,5 timme i buss nr 526 och kommit för sent till en lektion har jag nu vidgat vyerna och tagit mig an stycket att åka både buss och metro om dagarna. Intressant. Lite snabbare. Men inte så snabbt som att köra på tio minuter in till Jeppis-city. Utan fem gånger längre.

Här glömmer man att sitta och fundera på sig själv då man har så mycket annat intressant att titta på. Alla magiska ögonblick att fånga. All sorters människor. En sitter och läser om hårets struktur, en annan skriver uppsats, vissa pluggar photoshop inställningar, eller om musklerna uppbyggnad och resten sitter med en telefon i handen och surfar på nätet. Vi möts och vi skiljs. Alla vi i våra små egna världar. 
Oj, vad jag skulle vilja våga fotografera dem allihopa och ta lite del av deras.



Liten...

september 09, 2012


Någon som saknar sin nalle? :)

Kullerstensgator..

september 08, 2012


Har inte så mycket att tillägga just nu utöver att jag ser mer bilder än vad jag tänker i ord, och det är ganska skön avkoppling för huvudet :)


..en liten avstickare...

september 06, 2012

En liten, liten avvikelse från rutt nr 526. En cykel i Gamla Stan.
Än så länge. Och fyrahundra andra porträttliknande försök. 

Lantlollan i Storstan

september 04, 2012


Det har varit tyst ett tag. Så här är det: jag har flyttat. 
Tillfälligt. Det idylliska Gunnarsberget och suset mellan tallstammarna har bytts ut till ett pulserande Stockholm, ett blått kort i fickan, skolmapp och buss nr 526. 
Denna gång går jag inte i skolan för att få jul- och sommarlov som Pippi utan för att verkligen lära mig fotografera. Och efter två dagar på Berghs så har jag fått uppfattningen om att samma människa som klev in genom dörren inte går ut igen. Så det känns ju tryggt. Då kanske det finns hopp om att jag vågar fotografera annat än blommor om 3,5 månad då intensivkursen är över och jag får åka hem till lugna livet på landet igen.

Är bara så slak just nu, av flytten hit, alla intryck, omställningen och avsaknaden av sömn att jag inte fått till stånd mer än EN hel bild på de senaste fem dagarna. Och den bilden togs i lördags i ett regnigt Kungens kurva där vi bodde granne med Ikea. Och den bilden avspeglar kanske inte bara hur regnigt det var, utan även hur ledsamt det kändes.
Nu vet jag hur det känns att vara kanske något som man kan kalla lycklig, ja, eller nöjd i alla fall över att ha vågat ta klivet ur min bekvämlighetszon, våga göra något åt det jag länge drömt om - men samtidigt känna mig olycklig över allt jag blivit tvungen att slita mig i från och lämna hemma. Fast det finns ju kvar säger de som vet, och det är sant, fast de finns inte här då jag är livrädd att jag inte kommer att klara mig ut igenom dörren - med annat än maskrosor i min portfolio. Så, håll tummarna nu, snälla ni...

Lovar att återkommer med fler bilder då jag orkat börja se och göra annat än åka fram och tillbaka till skolan med buss nr 526. Tills dess, ha det gött! :) 



Auto Post Signature

Auto Post  Signature