Kontrasterna

september 15, 2012

Två veckor. Kontrasten till myllret i stan hittar jag i Rösjöskogens motionsspår. Kontrasten till jäktandet, stressen, massorna. De smutsiga muggarna med slantar i. Nedanför tiggarnas fötter. Jämrandet. Och klirret av slantarna som hoppar i koppen. Någon stiger mig på hälen. Skon av. Klackar som klapprar mot det hårda golvet, sulor, steg och spring. Folk som vill förbi. De kommer från vänster, höger, framför, bakom, rusar, springer, trängs. Knuffar. Måste veta åt vilket håll man ska, annars står man i vägen som en idiot.
Fel buss eller hållplats, fel håll, fel utgång. De bistra minerna i tunnelbanan etsar sig fast, klibbar. Bussen sen, folk som trampar, suckar. Storstadspulsen börjar äta sig in. Nagla sig fast. Jag har också börjat springa i rulltrappan, springer alltid efter en buss eller en metro, springer alltid, alltid sen. Ibland springer jag efter fel bussar och frågar vart metron går fast den bara kan gå åt ett håll. Ofta känner jag mig dum. Lantlollan i stan. 
Post Comment

Auto Post Signature

Auto Post  Signature