Att omfamna monster

juni 27, 2013

Det var någonstans mellan utblommade Linnéor och ihåliga sallatsblad.
I närheten av ovissheten om det var basilika eller ogräs,
som växer i vår rabatt.

Någonstans där fick jag för mig
att om jag omfamnar mörkret
så kanske det lommar iväg.
För den här gången.



Och så, kramar man det taggigaste monstret
och säger, varsågod, sitt ner bredvid mig du bara, du är rätt fin du också.

Hur ska vi titta på världen idag?

Ja.
Då ser man plötsligt ljuset.



Åh. så skönt.
Post Comment
Fru Tallund sa...

Ibland räcker det kanske inte att som Alfons säga "Stick du stygga spöke för du finns inte". Ibland är det bättre att säga "Hej fula monster, du finns men du är helt okej du också."

<3

Anonym sa...

Jag tror också på att omfamna monstren. Se dem i vitögat. En tid. Kanske inte alla monster ändå ... Jen

Ingela sa...

Så sant! <3

Ingela sa...

Ja, inte alla monster. Men vissa. :)

Auto Post Signature

Auto Post  Signature