Att vakna till doften av nybakt bröd

januari 30, 2016


Nu
tror
ni att d
kommer ett
glättigt inlägg om
hur lyckligt lottad jag e,
få vakna till doften av nybakt.
Hur utomordentligt perfekt gräddat
brödet var å hur saligt gott det smakade.
 Å tänka sig, det var glutenfritt OCH smakade
mumma-mums på samma gång! Och att det var
kärleken som bakade så fina baguetter tills jag steg upp
(men det var jag själv som gjorde degen vid midnatt igår)
 Nää hörni, eller vet ni vad. Dessa sociala nätverks perfekta liv.
Brödet var precis så där gott som det ser ut, jag klamrade mig fast
vid det när tårarna trängde sig fram och ut, tänkte envist att jag fotar de
lyckliga fina brödbatonger för att mota bort all ångest och mörker som krafsade
å klöste på insidan. Det är bara trötthet, inget annat. Vansinnig trötthet. Bara
konstnärens, skapandets, stressens, prestationsperfektionistens tråkiga gråa baksida.

Inget att skämmas för.  Priset att betala när en lägger 200% på någonting å har fem
järn i elden och ett sjätte som brinner upp och inget blir riktigt som man tänkt. Vips
trillar en dit, ner i en grop, in i ett mörker. Trötthetens baksida som ingen sömn i
världen råder bot på.  Det är lite som att släcka ficklampan i ett fönsterlöst rum.
Det enda som finns är att vänta på att lampan tänds igen. Ibland går det
faktiskt på någon timme, eller dag, ibland veckor, månader. Man vet
aldrig. Gudars gott var brödet ska jag säga. Å det kommer en ny
dag. En piggare dag. Snart. Ska bara vila lite först.
Ladda batteriet till ficklampan. Man måste
fatta att vara snäll mot en själv,
acceptera läget, jonej,
kram säger vi på det.
Post Comment

Auto Post Signature

Auto Post  Signature