Vilken lyx

januari 03, 2016

Vi bor i mörkret.
I mörkret har man lyxen att kunna se stjärnhimlen. Fast det vet ju ni andra som också bor på landet. Det tänkte inte jag på förrän jag hörde läraren från storstan säga åt oss kursdeltagare på Öland att vi skulle ta en titt på stjärnhimlen om natten. Som om man aldrig fått se den förut. Som om det var något man inte fick uppleva så ofta i livet...
Jag log inombords och tänkte, vilken lyx jag har hemma.
Inte förräns då, tänkte jag hur lyckligt lottad jag är, att få se det varje kväll. Om det är klart väder förstås.
När jag går ut med lillgubben om kvällarna brukar jag med flit hålla ficklampan släckt, så att jag kan se alla stjärnor där ovan oss. Och njuta av dem.
Det är häftigt hur bra ögonen vänjer sig vid mörkret, och hur ofarlig skogen känns, det trodde jag aldrig när jag flyttade hit.
Att jag skulle våga stå mitt i en mörk skog, ensam, och inte vara rädd. Inte såå rädd.

Gårdagskvällens experiment var att kliva upp till toppen av Gunnarsberget (stort som en mindre pulkbacke ungefär), rigga upp stativet som sett sina allra bästa dar, dra på sig dubbla vantar, exponera, vänta, testa igen.
Tålamod.
Jag visste inte att de var så många. Stjärnorna. För så många ser jag inte ens med ögonen.
Tänk.
Miljoner stjärnor, bara för oss. 
Post Comment
Anette sa...

Vackert vackert!

Ingela sa...

javisst är stjärnhimlen fantastisk :)

Auto Post Signature

Auto Post  Signature