Konsten att vila

februari 12, 2016


Vet ni den där känslan när man går till doktorn för att man känner sig rejält risig
och doktorn sen konstaterar att man kanske inte har nåt värre fel.
Det är så pinsamt.
Man går inte till läkaren i onödan, inte för sånt som går över av sig själv.  


Jag har haft en sprängande huvudvärk, feber, fullständigt täppt å slut i bollen, nästan en vecka nu. Förkylningar brukar inte vara så tunga, å det blir inte bättre, det bara puttrar på. Tänkte att jag har säkert fått dubbelsidig bihåleinflammation, eller att den ena hjärnhalvan håller på att sprängas i bitar eller nåt annat hypokondriskt.


Nehe.
Säkert bara en förkylning du har, sa doktor vitrock och knackade på mina kinder.
Och den enda medicinen doktorn ordinerade var

V I L A

Jag fick åka hem med mitt sprängfärdiga huvud.
Hur dum kände jag mig inte då. 
Som om jag inte borde ha fattat det själv, att jag borde vila.
Så onödigt att uppta en läkares tid för en...förkylning.

Räknas det som vila att sitta vid datorn? Inte det?
Det är svårt att vila, ligga å stirra i taket. 
Men det går heller inte att göra något vettigt.

Jag blev förresten väldigt glad när jag tittade ut i morse. 
Vintern hade kommit tillbaka, det var vitt (och blött) överallt.
Så vackert snögubbeväder.
Men ändå.
Jag kan inte förneka, att jag hade redan hunnit börja längta efter våren och dessa små blå :
På riktigt.

Ha en bra fredag och helg!





Post Comment

Auto Post Signature

Auto Post  Signature