Min kycklingfarm

mars 22, 2016

Nu har det hänt igen. Ett litet missöde med bloggen.
Det har inte gått att kommentera, så alla ni
(kanske inte så många, men jag vet att någon har försökt ;)
så är det inte så att jag sitter här och raderar era kommentarer
eller att ni har något fel på tekniken eller nåt sånt, utan  
det är jag som har någon bugg i systemet. Suck.

Potatisar och päron under ett träd

mars 21, 2016

Nu ska ni få se helgens fulfina alster. 
Vi har haft grafikkurs i Nordiska konstskolan med Fredrik Lindström. 
Det var en superbra kurs, en superbra lärare och en intensiv helg. 
Detta är mitt försök i träsnitt om man bortser från de linosnittsförsök
vi karvade under praoveckan i konstskolan i Nykarleby på nittonhundanittiofyra. 
Det skulle bara räcka tjugotvå år att våga ta steget till konststudierna. Håhå.
Träsnitt. Hur går det till? 
Jo, såhär:
Vi satt med den ena träsnittskniven vassare än den andra och karvade i trä,
 meditativt så det förslår, alla i total koncentration, rödbrusiga å svettiga,
medan träflisorna yrde runt näsorna. 
Var å en på vår egen mdf-skiva. 
Å en härlig skåning till lärare som hördes nånstans i bakgrunden. 
Vi hade skissat bilden på skivan i blyerts först. 
Sist jag gjorde något så roligt med kniv och tryck 
var när jag gjorde engelska lakritstryck med potatisar
på en handilskass. 

Sen skulle det provtryckas. 
Rolla grafikfärg på skivan. 
Lägga i tryckpressen från adertonhundratalet, 
veva runt genom den ångvältsliknande saken
vips hade man ett tryck på pappersarket.

Detta är hantverk. Grafik. Träsnitt. Ååh. 
Jag förälskar mig lite grann och 
önskar mig en två tons tryckpress i julklapp. 

Men inte blir det ju riktigt som man har tänkt sig i huvudet. 
Min bild fick fem olika varianter och för varje variant förändrades bilden.
Till sist var jag så less å missnöjd att jag vände den upp och ner
och så fortsatte jag karva lite till...å lite till..å lite till...

Så nu fungerar den åt båda hållen om man så vill.


Den kanske skulle heta: Det växer potatisar och päron under mitt vinterdöda träd.



Kortkonsten

mars 16, 2016

Halla hej.
Idag har jag försökt få till nya produktbilder. Brukar försöka tänka utanför boxen när det kommer till en del av Gunnarsbergas bukettkort och prova lite olika varianter. Försöka, sa jag.
Vissa kort är svårare att planera än andra å går inte att tänka på utanför lådan... Det största dilemmat av dem alla är och har varit det jag kallar årskorten. Ni vet, kort med rosor på, en siffra i hörnet, helst i glimmande guld.
Iiih. Såna som tanterna jämt ska ha.
De ska passa man som kvinna, oavsett språk, oavsett årstid, det ska vara en siffra på kortet och så allas stora favorit nummer ett. Rosen. Och då kanske helst en röd. Prova inte ens med något annat, för det GÅR bara inte.
Förslag mottages med tacksamhet, den som har en lysande idé ska få livslång prenumeration på årskort.

Men ska jag säga som det är. Röda rosor är det värsta en fotograf vet. De går inte att fota. Ursäkta alla röda-rosens-vänner, jag tycker att det är den värsta färgen som finns på en blomma. Blodröd.
Så, hur tänker man utanför lådan då då? Hur fotar man ett årskort utan röda rosor? Rosa är för tjejigt, gult är påskigt, orange går inte, inte aprikos heller, vitt förknippas med sorg och så vidare tills vi gått igenom hela regnbågens färgskala och lite till.
Bleklila då?
Jaa, den vackraste färgen av dem alla enligt mig, funkar både till män och kvinnor. Eller?

Jag satt med det redan färdigplanerade kortet i datorn och tänkte att NU, NU, NU har jag fått till det,
ÄNTLIGEN och heureka.
Och jag visade det åt kärleken när han kom hem. Vad tror ni kommentaren var? Nämen, ååh, vilket fint kort du har gjort älskling?
Nå nej.
Det var det som man absolut inte vill höra när man lagt ner en halv dag på att försöka få till en bild till ett grattiskort.



"Ser det inte ut som en kondoleansFÄRG?"

 

Så nu vet ni.
Sådär är det jämt då jag ska göra nya kort. Inte att han jag bor med har invändningar, nej inte det. Utan att det inte är så lätt att få till det. Kräver alltid några sömnlösa månader, några nya gråa hår och rynkor, tusen kläckta idéer och en halv som blev bra. (överdrift igen)

Men skam den som ger sig.

Imorgon är en ny dag. Tur det så får jag fota om. De röda rackarna.

Ha en fin kväll å ny morgondag!

Elva små liv

mars 14, 2016

Idag hade jag äran att få fota ett gäng på elva små vaktelkycklingar hos en vän
och jag kan bara säga att de var söta de små liven.
Och små. Så små.
Kolla på sista bilden där det står ett gäng på en mindre assiett..
Det ger kanske en bättre bild av hur små de egentligen är... 
Och kvicka var de.
Att få dem att sitta i en korg på beställning, det fick vi glömma,
så det blev några spontana bilder av dem när de gick och pickade i sig sin mat.

Wisdom from the Boss

mars 13, 2016

Här kommer några av bilderna från igår när vi var ute på isen. 
Några visdomsord från chefen.

"Förvänta dig alltid att något kul händer. För det gör det. (förr eller senare)"



Dansa som om ingen såg dig


Var lycklig, du är ju perfekt som du är.

 
Hitta glädjen i de små sakerna.

Ps. Du hittar mer av Tysons upptåg på Instagram under användarnamnet @tysonandmom 


Ha det fint!

Rosorna i trädgården

mars 12, 2016
Stjärnan för dagen

Jag tog en tur ut till föräldrarnas sommarstuga, där ligger en prunkande trädgård under drivor av snö. 
Rosorna blommade för fullt i min fantasi. 
Kröp på alla fyra runt dem och dokumenterade nyponen.

Bruden och slöjan



Ensam och sorgsen


Vägrar släppa taget


Fastnålad

Väder, sockersug och dadlar

mars 10, 2016
Ungefär såhär skulle vi båda helst spendera dagen. Men det är bara en av oss som inte har dåligt samvete över att göra det, så jag låter bli. Jag jobbar vidare på mitt manus istället.
Jag förstår inte vad det tagit åt hunden. Vi måste endera vara synkroniserade eller så påverkas vi av varandra, för han vill inte heller gå ut när solen inte skiner. Märkligt är det inte? Han bara ligger å tycker livet är grått och usligt. Igår försökte jag få med honom ut, men han gick och gömde sig och sa att jag får gå själv. Jahapp.
Så fort solen skiner är det en helt annan fart i honom. Precis som i mig.

Nu ska jag tjata om vädret lite igen. 
De vetenskapsmän som påstår att väderkänslighet skulle bara vara psykosomatiskt kan ta å se sig någonstans där bak för ett som är säkert är att vädret påverkar oss mer än vi tror. Inget trams alls. 
Allt hänger ihop, energier, joner eller universellt eller kalla det precis vad man vill.
Om man är av den känsliga sorten vet man av sånt...för det tror jag..många gör..utan att veta om det...?
Läste igår lite mera på ämnet och en del vetenskapsmän menar att lågtrycket har en viss sorts joner och dessa påverkar signalsubstanser i hjärnan som gör att vi eller en del av oss påverkas negativt av dåligt väder. Blir trötta, deppade, okoncentrerade och håglösa. Speciellt personer med reuma, astma, och depressioner lär veta mera av det... Och precis tvärtom med högtrycket då. Då ska vi inte tala om hur åskväder och storm påverkar humöret, haha ;-)

Jaja, vad var det jag sa! :-)
 

När man är trött blir man sugen på sött, eller hur? För att blodsockret är lågt. Men socker plus trötthet tenderar att göra en ännu tröttare.. Först piggare, sedan ner igen. Så om man gör något gott av det lite hälsosammare sockret är det inte lite bättre effekt då?
Man kan ju alltid tro å hoppas.

Humörhöjdare

mars 09, 2016
Man kan alltid bläddra i en glad bilderbok om man känner sig nedstämd...
Nu är det verkligen dags att ta mig i kragen å blogga lite. 
För att pigga upp mig själv om inte annat.  
(det skulle i och för sig vara en stor bedrift om jag lyckades med det för så här trött har jag inte varit på hela århundradet)


Tack och TGIF

mars 04, 2016

Finally Friday!
Jippijeij! 
Med hjälp av tändstickor håller jag mina gluggar till ögon öppna,
sömnregulatorn är tillfälligt paj.
Jag vet inte vart den här veckan har rusat iväg. 
Den har rusat av och an med mig.
Det har varit mycket text och respons denna vecka. Är. Över. Nu.
Det känns som att lägga sig på en sågabock och känna sågtänderna äta sig in i ben och märg
Men man ska inte ta det personligt alls,
inte alls. Inte alls.
(nej så farligt är det nog inte - jag överdriver - skriver man som en kratta får man ta lite kritik)
 
På måndag plockade jag ner min utställning,
det kändes kul
för på tisdag hade jag glädjen att få hänga upp den igen,
eller i alla fall delar av den.
Så nu finns utställningen på Café Bildström i Nykarleby tills vidare.

Caféet håller öppet precis NU i helgen, 
så passa på att gå på stans mysigaste café 
och njut av kaka och kaffe! Mumma.

Jag får säga ett stort TACK till alla besökare i Galleri Bruno. 
Och stort tack till Kulturfonden som trodde på mig,
och tack alla andra som peppat och stöttat och lyckönskat.
Det var många som besökt utställningen och det känns så himla roligt.
Det blir garanterat fler utställningar i framtiden.

Ha en riktigt fin fredag och veckoslut! 
Tjillevippen hej.
 

Ps. jag tyckte det passade med en drömmande bild idag..lite som framtiden.. 
En väg ut i det okända..eller hur..det är bara att gasa på och se vart det vägen bär. 
Bilden är tagen på Fuerte Ventura i november 2015. 
The place to be. Ds.

Auto Post Signature

Auto Post  Signature