Kortkonsten

mars 16, 2016

Halla hej.
Idag har jag försökt få till nya produktbilder. Brukar försöka tänka utanför boxen när det kommer till en del av Gunnarsbergas bukettkort och prova lite olika varianter. Försöka, sa jag.
Vissa kort är svårare att planera än andra å går inte att tänka på utanför lådan... Det största dilemmat av dem alla är och har varit det jag kallar årskorten. Ni vet, kort med rosor på, en siffra i hörnet, helst i glimmande guld.
Iiih. Såna som tanterna jämt ska ha.
De ska passa man som kvinna, oavsett språk, oavsett årstid, det ska vara en siffra på kortet och så allas stora favorit nummer ett. Rosen. Och då kanske helst en röd. Prova inte ens med något annat, för det GÅR bara inte.
Förslag mottages med tacksamhet, den som har en lysande idé ska få livslång prenumeration på årskort.

Men ska jag säga som det är. Röda rosor är det värsta en fotograf vet. De går inte att fota. Ursäkta alla röda-rosens-vänner, jag tycker att det är den värsta färgen som finns på en blomma. Blodröd.
Så, hur tänker man utanför lådan då då? Hur fotar man ett årskort utan röda rosor? Rosa är för tjejigt, gult är påskigt, orange går inte, inte aprikos heller, vitt förknippas med sorg och så vidare tills vi gått igenom hela regnbågens färgskala och lite till.
Bleklila då?
Jaa, den vackraste färgen av dem alla enligt mig, funkar både till män och kvinnor. Eller?

Jag satt med det redan färdigplanerade kortet i datorn och tänkte att NU, NU, NU har jag fått till det,
ÄNTLIGEN och heureka.
Och jag visade det åt kärleken när han kom hem. Vad tror ni kommentaren var? Nämen, ååh, vilket fint kort du har gjort älskling?
Nå nej.
Det var det som man absolut inte vill höra när man lagt ner en halv dag på att försöka få till en bild till ett grattiskort.



"Ser det inte ut som en kondoleansFÄRG?"

 

Så nu vet ni.
Sådär är det jämt då jag ska göra nya kort. Inte att han jag bor med har invändningar, nej inte det. Utan att det inte är så lätt att få till det. Kräver alltid några sömnlösa månader, några nya gråa hår och rynkor, tusen kläckta idéer och en halv som blev bra. (överdrift igen)

Men skam den som ger sig.

Imorgon är en ny dag. Tur det så får jag fota om. De röda rackarna.

Ha en fin kväll å ny morgondag!
Post Comment

Auto Post Signature

Auto Post  Signature