Höstnytt och en kortmakerskas bekännelser

september 04, 2017
Nu har jag en hög nya småkort på väg ut till några butiker runtom i nejden.

När jag började kolla mina listor står nu sista tillverkade kortet faktiskt som kort nr 499 i produktionen även om artikelnumret säger nåt annat. 

Det betyder att Gunnarsberga snart har spottat ut 500 olika modeller av bukettkort på fem år,
det kunde ju bli något att fira sen när det 500:e kortet ser världen. Kanske. ;)

I sommar har dock inte varit min bästa fotosommar. Jag har knappt rört kameran, jag har inte ens velat se den. Jag har funderat på att sälja den till och med. Lägga av och fokusera på annat. Lite kris med andra ord, men så har jag låtit veckorna gå, sommaren kom och gick, och jag har försökt att inte gräma mig för alla de bilder som förblev oknäppta. Det fanns helt enkelt inte lust och inspiration.
Inte tid heller.

Men sen när man står på tröskeln och fem före att slänga in handduken och säga,
nej nu räcker det, jag orkar inte fota ett foto till, inte se ett kort till, jag spyr.
Så svänger det...
Är det inte märkligt..
Kanske var det bara att någon sa
att jag kanske behöver byta perspektiv. Göra något annorlunda mot vad jag brukar göra.

Någon som sa något så enkelt, utan att veta att det betydde ganska mycket för mig.

Och så började jag nysta i vad det var som gjorde att jag började från första början..
och insåg att jag kommit bort från det som fått mig att brinna, att ens börja.
Bland annat djurbilderna..och de genuina ruffa resebilderna..
och det var där som inspirationen kom tillbaka..

"Ibland får man nästan tillåta sig att ge upp, för att få det att vända."
Några kort utan text...

 Så här är det nu, till nästa kortkris. Hah.

I serien som nu kom från tryckeriet ryms några små gullepluttar med.
Några av dem har varit med tidigare, och fick nu lite nya kläder.



Post Comment

Auto Post Signature

Auto Post  Signature